Samma dag som vi åkte till Scottish Open i Glasgow fyllde Kalle Baker år. Det visade sig att det där med ålder bara är en siffra. Kalle såg bättre ut än på länge och gjorde rent hus på mattorna. Samtliga matcher vanns på ippon och Kalle tog guldet i veteranernas -90. Mr Baker visade prov på en nyfunnen rörlighet, fighting spirit och fin teknik. 

Axel Oscarsson ställde upp i H21-81, åldersklassen över hans ordinarie, och fick stryk i sin första match efter ha haft ledningen med två wazari (det muttrades lite över att det var synd att man körde efter 2017 års regler). Axel tog förlusten på rätt sätt och var rejält uppeldad inför återkvalet. Tre raka vinster efter framför allt ett effektivt lyftande och aggressivt arbete nere på backen. Bronsmatchen förlorades tyvärr efter att åter ha haft ledningen. Motståndaren högg blixtsnabbt i en kontring och matchen var över.

Dagen efter tävlingen arrangerades det ett randoripass med mycket bra motstånd. Den svenska delegationen vinglade på darriga ben av mattan efter två timmar.

För övrigt var det en mycket trevlig resa med många skratt i vanlig ordning. #12 på vår bucket list kunde också prickas av, nämligen den lokala delikatessen Deep fried Mars bar.

De avslutande orden tar jag från städerskan på hotellet som undrade hur det gått för våra tävlanden. (jag tror att jag tolkade hennes dialekt rätt).

”Ohh, yerr sholuld be prroud of yerrself, lads.”