Bilder kan säga mycket, men eftersom ingen av oss håller samma fotografiska klass som Eddy Åberg så bör våra bilder från SM 2017 kompletteras med några ord. Kalle, Johan, Axel, Jenny (Axels mamma tillika min förtjusande hustru) och jag tillbringade helgen i Stockholm. Vi hade förmånen att få deltaga i ett välorganiserat SM arrangemang som bjöd på många kul matcher. 

När man har tillbringat åtskilliga helger de senaste åren på olika tävlingar så har man lärt känna/känna igen många judoutövare och det är kul att följa utvecklingen hos dessa. Dessutom är det kul att snacka med ledare och förälder från andra klubbar. Kvaliteten på judon denna tävling var imponerande hög. 

Rent resultatmässigt så tog Kalle ett silver, vilket inte är illa. Kalle själv var lite frustrerad över sin enda förlust för dagen, men kunde ganska snabbt ruska det av sig och glädjas över silvret. Johan stod inte att riktigt kännas igen de två första matcherna. En seg förkylning och lite sämre förberedelser än vanligt kan vara förklaringen. I tredje matchen var den gamle Johan på plats och det blev en övertygande vinst. Hade han hittat den känslan i alla matcherna hade ett guld varit inom räckhåll. Nu slutade han på en fjärdeplats. Axel gjorde flera bra matcher och gav besked om att han fortsätter sin utveckling. 

Jag sticker ut hakan och säger att två av Axels ipponkast lätt hade platsat på en topp 10-lista över snygga kast under helgen. Nu förlorade han sin bronsmatch efter en väl genomförd tävling. För övrigt kunde vi glädjas över träningskompisars framgångar. Det är ju så det funkar i judo. Man tränar med folk från andra klubbar och hjälper varandra. Staffanstorp, Enighet och National hade deltagare som denna helg fick betalt för hårt arbete. 

Som vanligt i detta sällskap så var det många skratt och kul upplevelser utöver judon. Jenny sade efteråt att hon nu förstår varför vi så gärna åker långt för att tillsynes "bara hänga" i en idrottshall.

Det är så mycket mer än så! 

/vid pennan Jens Oscarsson

Tweeta