Bakgrunden
Till våra olika bältesfärger finns i den
japanska motsvarigheten till vårt gamla västerländska system med gesäll,
lärling och mästare inom olika yrke. Som gesäll och lärlingar kan vi då
betrakta de som har kyugrader, dvs vitt (gesäll), gult, orange, grönt, blått
och brunt bälte (lärlingar). Därefter följer dangraderna, vilket då är att
jämställa med mästare. Svart bälte bär man från 1:a till 5:e dan, från 6:e dan
till och med 8:e dan kan man också bära ett rött/vitt bälte. Som 9:e och 10:e
dan bär man ett rött bälte.
Utan att fördjupa sig, kan man konstatera att systemet idag kan betraktas
utifrån flera olika perspektiv. Renodlad teknisk färdighet, tävlingsresultat,
teoretisk kunskap eller som belöning för ett förtjänstfullt arbete till
idrottens fromma. Samtliga dessa perspektiv används som kriterier vid
graderingar. I början handlar det dock alltid om de kunskaper som förvärvas på
judomattan.
Varje land har sina egna
graderingsnormer. I Sverige har kraven växlat under årens lopp, nya tekniker
och färdigheter har lagts till för kyugraderna. De renodlade
tävlingsalternativen har tagits bort. Det är då värt att nämna att den
traditionella japanska graderingsmetoden till svart bälte innebar att man
ställde upp 10 personer som önskade svart bälte och besegrade du ett givet
antal av dessa var din examen klar.